En variation av verktyg

Under en mattelektion nyligen arbetade vi med talet 12. Elevernas uppgift var att hitta så många sätt att sätta samman talet på som möjligt. De arbetade i par och till sin hjälp hade de plockmaterial i form av kastanjer, en iPad och en liten whiteboard-tavla. De började med att dela upp kastanjerna i två högar. Det syntes snabbt vilka som arbetade systematiskt och vilka som provade sig fram mer på måfå. De som arbetade systematiskt la antingen 1 eller 0 kastanjer i ena högen och då 11 eller 12 i den andra och ökade därefter den första högen med en kastanj varje gång. När de hade delat upp kastanjerna i två högar använde de sig av ipaden och appen Number Pieces Basic. De fördelade entalsklossar i appen i två högar på samma sätt som de fördelat kastanjerna. Genom att sedan sätta samman entalen fick de snabb respons på om de hittat två (eller fler) av 12:ans talkamrater (samtidigt som vi repeterade ental och tiotal) då de visste att om entalen skulle växlas till ett tiotal och två ental. Sista steget var att skriva upp sitt resultat på whiteboard-tavlan i form av en additions-uppgift: t ex 6 + 6 = 12. I det här arbetet växlade eleverna mellan konkret material och abstrakta uppgifter med ett steg på vägen däremellan. En del av eleverna använde sig av alla tre stegen hela tiden, en del av kastanjerna och whiteboard-tavlan, några av spaden och whiteboard-tavlan och någon enstaka endast tavlan mot slutet. 

 

Bild

Det jag såg som mest värdefullt i det här arbetet var hur eleverna efterhand själva valde hur de skulle lösa uppgiften. Jag presenterade ett arbetssätt med varierade verktyg där alla startade, men många av eleverna kände sig så pass trygga efter en liten stund att de kunde välja bort ett, eller flera, av verktygen. I och med att de hade olika verktyg till hands kunde de själva välja det som passade dem själva bäst, där och då. Klassrummet var fullt av elever som reflekterade kring sin egen utveckling och tog ansvar för sitt lärande. De arbetade i par och förde en dialog om tillvägagångssätt och resultat. Det är hit jag vill nå i allt jag gör! Det är mot det jag strävar, uppgifter där vägen mot målet är fri men där eleven erbjuds flera olika verktyg och en möjlighet att tänka kreativt. Det kräver att jag har visat mina elever några av de olika möjligheter som finns och att jag vågar släppa på kontrollen. Vi är inte där ännu, men vi är på väg ditåt. 

Verktyg som stöttar och lyfter eleverna

Vi har under en tid arbetat med djur i närområdet och deras anpassningar till vintern. Vi har läst faktatexter tillsammans, pratat om djuren, letat spår i snön och mycket annat. Som avslutning på temat ville vi göra en egen bok om djuren. Barnen fick i uppgift att utifrån sina kunskaper skapa en tankekarta kring det djur de skulle skriva om. Här är Popplet ett fantastiskt hjälpmedel! Barnen skapar enkelt tankekartor med text och bild. När några elever inte kunde komma på hur igelkotten anpassar sig till vintern skyndade de till boklådorna och letade upp en bok som kunde hjälpa dem. Snart hade alla gjort likadant inspirerade av sina kamrater. Någon insåg snart att det var väldigt svårt och jobbigt att läsa texten och bad om hjälp. Jag kände att det var viktigt för dem att lyckas själva, utan min hjälp för att stärka självförtroendet och för att de skulle få njuta av känslan att själv ta reda på något som de vill veta om sitt djur. Jag hade under några veckor haft appen Prizmo i bakhuvudet och funderat över hur jag skulle kunna använda den i min undervisning, och där och då kom jag på hur jag ville använda den. Vi scannade tillsammans texten i appen och eleverna kunde sedan själva lyssna på och följa med i texten med hjälp av talsyntesen. De kunde hoppa fram eller tillbaka i texten och bara läsa just den del som de hade nytta av just då. På så sätt kunde de själva lyckas med det de ville göra, precis som sina klasskamrater, oavsett läsförmåga. En enkel app blev ett verktyg som gjorde att alla eleverna i klassen fick samma möjligheter att genomföra arbetet och lyckas. Det stärker eleverna och deras självbild och är viktigt för motivationen och arbetslusten.

Den stunden med eleverna påminde mig om att om en app bara finns någonstans i bakhuvudet så kan jag plocka fram den när behovet uppstår. Den fungerar då som ett stöd för min undervisning, ett verktyg som alla andra, och är inte det centrala i undervisningen. Det är precis så det ska vara! Vilka verktyg eleverna använder är inte det viktiga, det viktiga är att alla når sitt mål och får känna att de lyckas – på egen hand!

HistoryPin

Jag fick för någon vecka sedan ett tips om HistoryPin, en hemsida och app där du kan ”pinna” bilder på historiska byggnader, platser eller dylikt på en karta. Till bilden kan du skriva en text samt ange när bilden är tagen. Här hittar du många spännande bilder och du kan på ett enkelt sätt ta del av historia i vilken del av världen som helst. Vi jobbar just nu med närområdet och läser en del om områdets historia. Vi har haft tur och har kunnat ta del av en hel del skolhistoria, bredvid skolan finns en gammal skolbyggnad kvar och några kilometer från skolan finns ett hembygdsmuseum i en gammal skolbyggnad. Här har skolsalen bevarats och vi fick komma dit på besök för att prova på hur det var att gå i skolan förr i tiden. Efter besöket i den gamla skolan har vi läst texter om skolorna i trakten förr i tiden. Jag bestämde mig för att prova HistoryPin, så när vi läste texterna en andra gång skrev vi också en gemensam text om skolorna. Vi la upp bilder på HistoryPin och skrev en kort text till bilderna.

Jag gillade hur lätt det var att skapa någonting tillsammans som också blir synligt för andra. Vi delar med oss av vår kunskap till de som är intresserade och för eleverna blir skrivandet på riktigt. När andra kan läsa måste vi vara extra noga med vad och hur vi skriver. Det uppstår bra diskussioner i klassen, dels kring stavning, formuleringar och liknande, men också kring vad man kan skriva när andra ska läsa. Alla är nogranna med att det ska vara en text som känns bra att visa för andra.

Jag gillade hur lätt det var att skapa någonting tillsammans som också blir synligt för andra. Vi delar med oss av vår kunskap till de som är intresserade och för eleverna blir skrivandet på riktigt. När andra kan läsa måste vi vara extra noga med vad och hur vi skriver. Det uppstår bra diskussioner i klassen, dels kring stavning, formuleringar och liknande, men också kring vad man kan skriva när andra ska läsa. Alla är nogranna med att det ska vara en text som känns bra att visa för andra. Jag gillade hur lätt det var att skapa någonting tillsammans som också blir synligt för andra. Vi delar med oss av vår kunskap till de som är intresserade och för eleverna blir skrivandet på riktigt. När andra kan läsa måste vi vara extra noga med vad och hur vi skriver. Det uppstår bra diskussioner i klassen, dels kring stavning, formuleringar och liknande, men också kring vad man kan skriva när andra ska läsa. Alla är nogranna med att det ska vara en text som känns bra att visa för andra.

HistoryPin passar oss perfekt just nu när vi läser om närområdets historia. Vi ska försöka lägga ut fler bilder och texter under arbetets gång. Något man behöver tänka på är att det inte går att använda å, ä och ö i sina texter pga att HistoryPin bara finns på engelska, det lärde vi oss efter att vi la upp den första texten. När vi la upp den andra skrev vi först som vanligt, men när texten var klar gick vi igenom den och bytte ut å, ä och ö mot a och o. Det gjorde eleverna uppmärksamma på att alla språk inte använder samma alfabet som oss, och det blev en rolig stund när barnen tävlade om att hitta alla bokstäver som behövde ändras.

När utvecklingen synliggörs bubblar eleverna av stolthet

Idag fick jag uppleva en underbar stund med mina elever! Vi skrev texter om hur en bra kompis ska/ inte ska vara och ett av skrivparen kämpade mer än andra. De ljudade och ljudade och bokstav för bokstav kämpade de ihop en mening nästan helt utan min hjälp. De frågade om jag kunde läsa och det gick lätt, mycket lättare än vanligt. Dessa elever befinner sig någonstans mellan spökskrivande och mer utvecklat skrivande, de balanserar på gränsen och kämpar sig framåt med stor energi. Idag tog de ett STORT kliv framåt! I vanliga fall kan jag med hjälp av sammanhanget klura ut vad det står men idag var det inga tveksamheter kring vad det stod. Jag fick en idé om att låta en annan elev läsa texten, en som inte hade varit med och lyssnat under skrivandet, som jag hade. Jag bad en elev komma och läsa texten och det gick utan några som helst problem. Barnen som hade skrivit texten bara stirrade på honom. De trodde inte på att han hade läst vad det stod, det tog några sekunder innan de förstod vad som hade hänt. När det gick upp för dem att de hade skrivit en text som en kompis kunde läsa blev de otroligt glada. Stoltheten bubblade i dem! Jag visade dem hur långt de har kommit sedan terminsstarten och både dem och jag var så lyckliga. Vilken eftermiddag! Det blev ett sånt härligt lyft för de här barnen som kämpar med sitt skrivande.

Nästa lektion gjorde jag samma sak med fyra andra elevers texter. De eleverna kämpar också hårt varje gång de skriver och de är noga med att alltid fråga mig vad det står och fastnar ofta när de tycker att de inte kan. Även nu kunde en annan elev läsa elevernas texter och de blev exakt lika stolta som det första skrivparet. De andra eleverna i gruppen blev lika glada för sina kompisars framgång och vi avslutade med ett jättebra samtal om utveckling och hur långt de har kommit på de här veckorna. Det blev en perfekt avslutning på dagen.

De här eleverna får en sådan otrolig skjuts av de digitala verktygen. De kan med hjälp av talsyntes och sin fantastiska ljudningsförmåga kommunicera i skrift med andra barn och vuxna. De skulle ha svårt att göra det utan dessa hjälpmedel men med stöd kan de så väldigt mycket. Det är så härligt att se vad de kan åstadkomma med lite hjälp och med mycket vilja!

Filmpremiär!

När skolan började igår möttes jag av väldigt uppspelta elever. Utanför klassrummet stod föräldrar och pratade, och eleverna ropade: ”ni får inte komma in!” Klassrummet skulle ställas i ordning först, och barnen skulle placera sig på sina poster. Några hade ansvar för att hålla upp ytterdörren, några visade var jackor kunde hängas upp och några stod i dörren till klassrummet och hälsade välkomna samt påminde föräldrarna att stänga av mobiltelefonen. För det måste man göra när man går på bio. Och det var inte vilken bio som helst som de kom till, det var premiären av elevernas egna filmer. Barnen var nervösa och förväntansfulla, ivriga att visa upp sina filmer.

Vi har jobbat med ett tema kring träd och eleverna har fått göra filmer om träd. De har arbetat i par och de har alla fått ett träd per par att arbeta med. Vi har filmat och fotat träd, löv och det som växer på träden. Vi har hittat kottar, bär och kastanjer och allt har dokumenterats. Vi har arbetat i iMovie på iPaden och eleverna har själva gjort allt jobb med filmerna. De har lagt in filmklipp, tagit bort eventuella ljud från när klippet filmades, och lagt på nytt ljud. Uppgiften vara att beskriva trädet, hur kan vi känna igen trädet? Barnen har beskrivit löven/barren och vad som växer på träden. De har pratat om vad som händer med träden på hösten och berättat varför lövträd tappar löven. Framför allt har de haft väldigt roligt!

20121025-202153.jpg

Under arbetet har jag fått många tillfällen att lyssna på eleverna när de beskriver träden eller pratar om trädets anpassning till årstiden. De har fått många tillfällen att visa sina kunskaper och de barn som inte tar så mycket plats i gruppen har fått en bra chans att visa vad de kan. Det är för mig den största fördelen! Jag jobbar hårt varje dag med att ge alla barn samma utrymme och kämpar med de som tar stor plats, försöker få dem att släppa fram andra och ge dem plats också. När vi spelar in filmerna får ALLA samma chans att synas, och ingen behöver känna sig osäker eller blyg inför någon annan, de pratar ju ”bara” med en skärm. Jag får också chansen att gå tillbaka och titta på filmerna flera gånger vilket gör att jag kan känna mig säker i min bedömning och jag får en bra koll på elevernas kunskaper.

Ett bra exempel på det är från en film om kastanjen. Barnen som har gjort filmen pratar bland annat om kastanjer och berättar att de växer under trädet. Det är något som jag inte tror att jag hade sett om vi inte hade gjort filmerna, filmerna gav utrymme för ett friare berättande. De gav också utrymme för mig att upptäcka föreställningar hos barnen som inte stämmer, som jag sedan kan lyfta till diskussion i klassen och som vi alla kan lära av tillsammans.

Arbetet med filmerna har hela tiden fokuserat på språket. Jag ville att eleverna skulle träna på att beskriva träden, att titta på helheten och på detaljer och kunna berätta om dessa. Det har de gjort på ett jättebra sätt! Jag tror att det här arbetssättet passar nästan alla barn, men framför allt gynnar det de barn som inte syns och hörs så mycket i klassrummet. I och med filmerna fick alla lika mycket utrymme och de fick alla synas och höras i gruppen. Alla fick också STORA applåder efter varje film, barnen lyfte varandra på ett jättebra sätt. Att visa filmerna för föräldrarna blev en riktig höjdpunkt. Föräldrarna var glada över att få ta del av barnens arbete och tyckte att det var roligt att få komma till skolan en stund. Barnen var överlyckliga över att få ha visat sina filmer, de var så stolta! Barnen hade inte sett varandras filmer innan så det blev verkligen en premiär för dem alla. Vi hade alla jätteroligt och barnen njöt av att få göra om klassrummet till biosalong för en stund och av att ha en egen uppgift som var viktig för hela arrangemanget. Det är definitivt något som vi kommer göra igen!

 

Twittrande elever

Sociala medier är fantastiskt! I onsdags kväll skaffade jag ett Twitter-konto till klassen och twittrade om detta. Som vanligt går det väldigt fort på Twitter och inom loppet av en timme var det flera stycken som hade tagit kontakt med klassen via Twitter. När jag introducerade Twitter för barnen på morgonen dagen efter hade ännu fler skrivit, det blev en toppenstart på vårt twittrande! Vi svarade på alla som hade skrivit till oss och fick snabbt svar tillbaka. Barnen var jättefascinerade över hur snabbt de fick svar och att de kunde kommunicera med människor som varken de eller jag känner. När vi kollade Twitter idag på morgonen fick vi jobba hårt för att hinna svara på allt som skrevs till oss. Vi hade jätteroligt! Någon sa att ”det bästa med Twitter är att man kan mejla till VEM SOM HELST!”

När vi twittrar läser och skriver vi tillsammans. Barnen läser vad som skrivits till oss för varandra och de diskuterar vad de ska svara. Någon skriver och får hjälp av de andra med att stava och komma ihåg mellanrum mellan orden. Vi får möjlighet att prata om hur man använder punkt och frågetecken/utropstecken. Vi får också tillfälle att diskutera hur vi ska formulera oss när vi skriver till andra. Hur inleder man en konversation? Hur skriver man en fråga? Hur svarar vi på frågor? Vi tränar på turtagning och att tillsammans komma överens om en formulering. Det innebär att vi måste lyssna på varandra, ta till oss andras tankar och idéer och kunna kompromissa. Eleverna är också fantastiska på att stötta varandra när de skriver, de ljudar och tipsar om vilken bokstav det ska vara, de pekar ut rätt bokstav och berömmer varandra. När vi twittrar får vi en mysig och fantastiskt lärorik stund tillsammans. Som en bonus får barnen också känna på tjusningen med sociala medier.

Någon frågade oss vad vi ska använda Twitter till och vi har rätt lika syn på det, barnen och jag. Jag ser framför allt alla de vinster som jag skrev ovan, men också möjligheten att få kontakt med andra klasser eller personer som kan stötta oss i vårt lärande. När vi undrar något kan vi alltid fråga på Twitter, där brukar man kunna få svar. Jag ser också Twitter som en kanal för att öppna upp klassrummet för omvärlden. Vi välkomnar er alla in i vårt klassrum och vi vill gärna ta del av vad ni gör, i klassrummet, på jobbet eller bara i livet. För föräldrar blir det ett snabbt och enkelt sätt att få ta del av vad vi gör på dagarna, och eleverna tycker om att dela med sig på det här sättet.
Barnens svar på samma fråga var: ”vi ska skriva till folk och de kan skriva till oss. Vi ska fråga folk om de vet saker som vi undrar. Eller om nån hittat nåt som vi tappat..”

Vi har haft två roliga dagar på Twitter hittills och ser fram emot många fler!

Skrivarglädje

Jag tycker att det är viktigt att eleverna får arbeta med varierande skrivuppgifter och att inspirera barnen på olika sätt. Vi har t ex gått ut i skogen och samlat inspiration, gjort stora collage tillsammans som fått fungera som en ingångsvinkel på skrivandet och vi har använt oss av StoryCubes. När vi använde StoryCubes hände någonting i klassen som jag inte väntat mig. Vi inledde lektionen med att tillsammans skapa en berättelse utifrån de bilder som dök upp på tärningarna. Alla elever var aktiva och de var ivriga att bidra till berättelsen. De tränade på att lyssna på varandra och att diskutera sig fram till ett gemensamt beslut. De fick anpassa sina idéer efter historien och vad kompisarna tyckte. Det var svårt för vissa elever men alla var nöjda med berättelsen i slutändan och ivriga att skriva en egen. Alla satte snabbt igång att arbeta och eleverna skrev mer text än de brukar under lektionen. Jag gick runt i klassrummet och njöt av skrivarglädjen. Elever som i vanliga fall har svårt att fokusera en längre stund arbeta för fullt hela lektionen och samarbetet fungerade bättre än någonsin i skrivarparen. Jag tog snabbt fram iPaden och dokumenterade arbetet som pågick i klassrummet.

När de första eleverna började bli klara kom någon på att de ville läsa upp sin berättelse för resten av gruppen. Det tog inte många minuter förrän de flesta andra elever också ville läsa upp sin berättelse för de andra. Det var första gången eleverna själva tog initiativ till att läsa upp sina texter, så underbart att se! Par efter par ställde sig framför klassen och läste sin berättelse, vissa med flyt och andra med mycket stöd av mig, men alla fick lika stora applåder och jubel och de var alla lika stolta efteråt. Det var en sådan härlig stämning i klassen, jag tror att alla njöt lika mycket av att få ta del av andras texter och att själv våga ställa sig framför klasskompisarna och läsa en text. Jag hoppas att vi får många fler sådana stunder tillsammans! Vi kommer ägna oss mer åt liknande skrivuppgifter nu när jag har sett hur det påverkar barnen och deras skrivande. Det var så härligt att se deras lust och motivation och känna skrivarglädjen sprida sig i klassrummet.